Gone but not forgotten

Man skulle ju kunna tro att det inte blivit någon träning på sistone eftersom jag inte skrivit nåt alls om de här men det är inte riktigt sant. Det har faktiskt inte blivit lika mycket träning som förut sedan jag började jobba men jag har ändå tränat. Jag vill gärna gå på dom passen som jag gick på förut och då är det 3 dagar i veckan som det är tidig träning, dvs tränigen börjar klockan 17. Nu när jag är mer inne i jobbet och kan bestämma mina egna tider så kommer jag kunna gå på dom passen. Förut så har jag gått då jag har hunnit vilket inte har varit varje gång. Jag pratade även med min chef förra veckan om just mina arbetstider och om det är okej att jag går lite tidigare dom dagarna som träningen börjar tidigt och det var helt okej. Här är det verkligen frihet under ansvar som gäller, vilket jag tycker det ska vara. Så från och med den här veckan är ordningen återställd :) Det innebär att igår så var det träning precis som vanligt. Jag gillade verkligen de passet. Vi körde 3:or (max 3 minuter och vila 3 minuter) men den sista omgången så var det som vanligt längre maxtid, 4.5 minuter. Det var grymt jobbigt, som alltid, men ändå kände jag efteråt att jag nog kunde ha tagit i lite till. Därför är det så bra att det är samma pass imorgon igen, då får jag en ny chans. Gör om och gör det bättre helt enkelt!

Men först är det fokus på träningen ikväll. Tisdag innebär träning med favoritinstruktören och då vet man att det kommer bli ett stenhårt pass, vilket jag ser fram emot.

Jag har verkligen tyckt det varit tråkigt att inte hunnit träna som jag brukar så nu är jag extra taggad att gå på alla pass igen :)