ARG.. LEDSEN.... ARG.... LEDSEN.... ARG.....

Det har inte blivit så mycket bloggande dom senaste dagarna då vi i familjen har haft annat att tänka på. I söndags var min storasyster med om en otroligt hemsk sak så vår tid och energi har gått åt till henne.

Syrran har som sagt hund och i söndags var dom några stycken som var och tränade sina hundar. En hund, alltså inte min syrras hund utan en annan, slår det slint på och den anfaller syrran. Den attackerar och hugger henne i huvudet. Det går tyvärr så illa att den sliter loss hela örat och hon får även ett par bett i bakhuvudet. Inne på akuten syr dom fast örat igen men läkaren informerar att det tyvärr är liten chans att rädda öron generellt då det är så mycket kärl och sånt. Jag tror jag hörde en siffra på 20%.

Det som förvånar mig, och gör mig upprörd är att hon ett par timmar efter operationen får åka hem. Hur kan man skicka hem någon så kort tid efter en sådan operation?? Inte heller får hon prata med en psykolog, helt otroligt dåligt!

Hon hinner inte vara hemma speciellt länge innan hon måste åka in igen då det inte slutar blöda. Väl inne bränner dom för att stoppa blödandet och skickar sen hem henne igen men hon ska komma tillbaka på morgonen för att träffa en plastikkirurg.

Tillbaka på sjukhuset igen får hon tyvärr inga jätte bra nyheter av plastikkirurgen, chansen att rädda örat är liten men dom vill ge det en chans så om två dagar ska hon tillbaka in och då kommer dom ta beslutet.

Idag var det två dagar senare och under förmiddagen var hon och träffade plastikkurirgen igen. Tyvärr var inte lady luck på hennes/vår sida utan dom måste operera bort örat vilket dom vill göra så fort som möjligt så hon fick komma tillbaka bara några timmar senare, alltså i eftermiddags.

Jag vet inte hur grafiska ni vill att jag ska vara men så här går det till. Vill ni inte veta så hoppa över detta stycke!

Dom opererade bort den övre delen på örat, den delen som var död, och hoppas på att resten av örat klarar sig. Dom tar hand om brosket då det, förhoppningsvis, ska återanvändas för att göra ett nytt öra av. Brosket opererar man in i magen, eller ljumsken så dom lägger ett snitt där och lägger in brosket i en liten "ficka". Ibland absorberar kroppen upp det och ibland så ligger det kvar så vi hoppas på det bästa, att det ligger kvar.

Nu hoppas vi bara på att resten av örat klara sig men där är hon/vi ännu inte på den säkra sidan utan de ska kollas. Om det blir sämre så måste de akut opereras bort men nu håller vi verkligen tummarna för att resten klara sig.

Tyvärr är det lång läkningsprocess vilket gör att hon måste vänta ganska länge innan man kan påbörja plastikoperationerna, ca 6 månader. Och jag tror syrran sa att det ungefär är en ett års process.

Jag tror inte att någon av oss kan förstå den smärta som syrran har nu, både fysiskt och psykiskt och man känner sig väldigt hjälplös, finns ju inte så mycket man kan göra förutom att vara här och det känns inte som tillräckligt.

Det är mycket känslor nu och man/jag slits mellan att vara ledsen och arg. Jag är så grymt arg på att detta har hänt. Det som gör mig ännu argare är att den här hunden tydligen har visat aggressivitet 3 (!!!!!) gånger tidigare. Idag fick vi även reda på att den faktiskt har huggit en annan person i örat tidigare. Men att det "bara" var en liten bit som bets av. Den här hunden skulle, enligt mig, ha tagits bort för länge sen och ska helt klart tas bort NU!!!!! Det har nu gått 3 dagar sen olyckan och att den hunden fortfarande är vid liv är för mig oförståligt!