Jag har varit kvar i Öret hemma hos familjen men imorgon är det dags att åka hem till mig igen, tillbaka till vardagen.
En kort uppdatering om syrran och örat. Tyvärr fick hon infektion i kroppen och dom var tvungna att operera ut brosket från magen. Efter de så har sjukhusbesöken fortsatt att vara varannan dag och dom gör rent såren och så vidare. I fredags tog dom bort 6 stygn på örat vilket gjorde fruktansvärt ont så tyvärr fortsätter hon att ha ont. Man bara hoppas att det snart minskar med smärta och att det bara kan få läka.
Imorgon när hon träffar läkarna ska dom ta beslut på om dom behöver göra en hudtransplantation. Vi hoppas så klart på att de inte kommer behövas, tycker att det räcker med smärta, ärr och allt annat som är.
Det är egentligen helt sjukt hur många extra ärr hon kommer få av det här. Först är det ärret i ljumsken efter brosket, sen ev en hudtransplantation, och sen när dom ska rekonstruera örat så kommer dom plocka en bit från revbenet. Som om det inte räcker med allt som redan är.
Det som gör mig så arg är att hund jäveln fortfarande lever. Hur det är möjligt är för mig obegripligt. Jag vill inte gå in allt för mycket på kommunikationen med hundägaren, eller "the lack of communication" är nog mer korrekt att säga.
Hon påstår att hunden är under utredning då hon vill veta orsaken. Jag kan förstå att man vill veta men det går ju att få reda på om hon obducerar hunden så finns ingen anledning att ha hunden kvar.
Ja det finns mycket jag skulle kunna skriva om de här men orkar inte just nu.
Som sagt, imorgon bär det av hem till mig igen. Samtidigt som det ska bli skönt kommer det bli tomt. Nu är man van att ha folk runt omkring sig, samt 2 underbara hundar. Hur ska jag klara mig utan mina 2 små gosisar, plus min lilla gudson att mysa med??? Tur att jag ska hem till Öret igen om 2 veckor för att fira just min lilla gudsons första födelsedag, snart stora killen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar